De larver som vi oftast hittar ute i naturen är fjärilslarver. Mångformigheten bland fjärilslarverna är mycket stor, och det är inte alltid lätt att veta vilken typ av fjäril det är man ser. Larvens spolformade kropp består av huvud, en treledad framkropp och en tioledad bakkropp, men de två kroppsdelarna är inte tydligt åtskiljda.
Huvudet, som är tydligt skilt från resten av kroppen, har sex punktögon och på undersidan stora käkar. Ryggdelen är ofta täckt av tätare eller glesare borst. På varje framkroppsled finns ett par korta, ledade kloförsedda ben, bröstfötter.
Det är dessa fötter som sedan blir fjärilens ben. På bakkroppslederna 3, 4, 5, 6 samt på sista leden finns oftast ett par bukfötter. De är egentligen inga fötter utan snarare korta utväxter som teleskopaktigt kan skjutas fram och tillbaka.
På undersidan av bukfötterna finns en häftskiva som dels är glatt och dels består av en krans mikroskopiska borst. I spetsen på sista bakkroppsleden sitter anus som är omgiven av tre par hudflikar. Larven utvecklas i ägget, och kan efter ett par, tre veckor äta sig ur ägget.
Det primära är nu att växa. Larvens hud växer eller tänjs inte efterhand som larven blir större. Därför måste den byta hud flera gånger, ömsa. Oftast ömsar den tre till fyra, innan den är fullvuxen. Larv av makaonfjäril, Papilio machaon Längd: mm.
Foto: Lars-Åke Janzon. Larven är hjälplös, mjuk och utan möjlighet att snabbt dra sig undan en fiende, till exempel en fågel. De flesta larver som lever ovan jord har därför utvecklat en skyddsteckning som gör dem svåra att upptäcka. Andra arter, som till exempel makaonfjärilen Papilio machaonhar utvecklat tydliga varningsfärger, som kompletterats med ett osmaterium.
På osmateriet mynnar stora körtlar vars sekret har en skarp och obehaglig lukt. Ofta håller de sig även gömda under dagen för att komma fram och äta under nattens mörka timmar. Många tror att det mjuka och ofarliga analhornet tappen eller snabeln felaktigt sitter i framändan och är en tagg.
Larverna ser ut på många olika sätt. De kan ha smågreniga utskott och tornar, eller vara korthåriga med enstaka borstlika hår på talrika små vårtpunkter, eller så kan de vara nästan nakna. Förutom den vanliga larvformen kan utseendet vara så att de är tjockast på mitten, ha en högvälvd rygg eller ha en bredare gråsuggelik form.
Apollofjäril, Parnassius apollo.