Hjälmgecko Tarentola chazaliae är en nattaktiv sandfärgad färg i familjen Phyllodactylidaesom förekommer längs Nordafrikas västkust. Tidigare placerades släktet Tarentola i familjen geckoödlor Gekkonidae men genetiska studier visade att ett antal släkten borde flyttas till en egen familj, som döptes till Phyllodactylidaeför att bättre beskriva geckonas evolution.
Tidigare placerades arten i släktet Geckonia men DNA -studier genomförda visade att hjälmgeckon istället tillhör släktet Tarentola. Hjälmgeckon lever i vilt tillstånd längs Nordafrikas västkust, från Senegal i söder till Agadir i Marocko i norr.
Namnet hjälmgecko har ödlan fått på grund av sin huvudform som kan liknas vid en hjälm. Huvudet är ganska stort, triangelformat och något utskjutande bak. Kroppen är kort och bred, huvudet relativt stort och benen oproportionerligt tunna.
Hjälmgeckon är en ganska liten ödla; den blir högst cm, av vilken svansen utgör ungefär en tredjedel. Den korta och smala svansen har ingen direkt kapacitet för fettreserver. Skulle ödlan förlora svansen kan den regenerera växa ut igenmen den växer inte ut helt och mönstret blir inte detsamma.
Skulle hjälmgeckon förlora svansen ännu en gång så växer det bara ut en liten stump. De stora ögonen med vertikala pupiller är skyddade uppifrån av utskjutande ögonbryn. Då ödlan inte kan blinka rengör den ögonen med tungan. Munnen är bred med en ogrenad lilaaktig tunga.
Hjälmgeckons färg varierar från ljust grå, sandfärgad till mörkare Vattenrelaterat. Den vanligaste färgen är chokladbrun med mörkare och ljusare fläckar men det förekommer även ödlor som inte har några tecken alls - det varierar. Det finns inte två hjälmgeckos som har exakt lika teckning.
Undersidan är ljus eller vit, ibland med svarta fläckar av varierande storlek. En hjälmgecko blir könsmogen när den är ungefär månader, men det kan ske tidigare också. Det är inte särskilt svårt att se skillnad på könen hos vuxna hjälmgeckos.
Hanen har tydliga bulor vid svansroten där hans båda hemipenisar finns. Det är mer osäkert att könsbestämma unga djur. Redan vid ca 2 månaders ålder kan man ofta se tydlig skillnad på hona och hane. Känner de sig hotade springer de undan i första hand men går inte det så sträcker de på benen med svansen uppåt, öppnar munnen och "skäller".
Avskräcker inte detta heller så anfaller de och biter. Även om bettet inte gör ont så bör man självklart respektera dem och inte hantera dem i onödan.