Trotsighet hos barn är ett av de vanligaste problemen som föräldrar, till både små och äldre barn, upplever. Det är också en av de vanligaste anledningarna till att man söker hjälp. Ibland är det trotsiga beteendet så omfattande att diagnosen Trotssyndrom ställs.
Men då handlar det om en trotsighet som går utöver det vanliga. Annars är trots ett normalt inslag i barnets liv och utveckling, som de flesta barn någon gång uppvisar, men som kan vara nog så jobbigt att hantera. I takt med att man blir mer kapabel så vill man förstås också ha mer frihet och mer bestämmanderätt.
Det är också vanligt att föräldrar inte hänger med i svängarna och fortsätter att behandla sitt barn som yngre än det är. Det kan leda till att övergången från det lugna bäbisstadiet till småbarnsåren blir en chock. Liknande kollisioner kan ske i andra faser senare under barnets uppväxt.
Man talar ofta om trotsåldrar, men att tolka det som att barnet går igenom förutbestämda känslomässiga faser när det trotsar stämmer inte riktigt. Trotsigt beteende kan komma när som helst under ett barns uppväxt, eller helt utebli. Och det är inte bara barnet som är orsak till trotset, eftersom det uppstår i samspelet med den vuxna.
Men det finns inget skäl att leta syndabockar. Trots är helt normalt: Inga relationer är alltid helt lugna och konfliktfria. Ytterst syftar trotset till att göra ditt barn redo för ett självständigt liv med förmåga att hävda sig själv och sina behov.
Man kan tänka på trots som en aspekt i anknytningsmekanismen. Barn behöver närhet, trygghet och goda erfarenheter av relationer för att våga sig ut och utforska världen på egen hand. När man trotsar prövar man hållfastheten i den nära relationen samtidigt som man också testar sin egen förmåga.
Redan från späd ålder kan man se hur barnet pendlar mellan de två lägena: närhet - självständighet. Råd och fakta Barn och familj. Författare: Jenny Klefbom, leg psykolog Publicerad: Läs mer. Frågor och svar. Psykologiguiden ×.