En webbkaka [ 1 ]kakfil eller kaka [ 2 ]ofta benämnd cookie [ 3 ]är en liten datafil som en webbserver sparar i en webbplatsbesökares dator. Genom att kakans innehåll skickas tillbaka med varje förfrågan till webbplatsen är det möjligt för servern att hålla reda på besökarens preferenser eller identitet exempelvis om personen har loggat in.
Syftet kan vara att användaren inte ska behöva ange språkval och andra inställningar eller logga in på nytt för varje besök, att ge ägaren av webbplatsen bättre statistik över användarnas beteende och att användaren ska få individualiserad reklam baserad på tidigare sökningar och beteende under e-handel.
Ofta innehåller kakan endast en nyckel till en databaspost på servern, varvid användaren inte har någon kontroll över hur mycket information som lagras. I kakan kan en tidpunkt efter vilken kakan inte längre är giltig anges.
Då sparas kakan beroende på webbläsarens inställningar på datorns hårddiskför att kunna returneras också unga hälsningar webbkryss. I annat fall lagras kakorna tillfälligt endast i datorns primärminne tills webbläsaren stängs av. Den senare typens kakor kallas session cookies eftersom de används för en enskild http -session, och inte för att lagra information om en användare mellan sessionerna.
En webbläsare kan ställas in så att den automatiskt låter bli att lagra kakor, eller att användaren informeras varje gång en webbplats begär att få lagra en kaka. Användaren kan i sin webbläsare radera kakor som lagrats tidigare. Inledningsvis så hade webbläsare inget minne vilket snart ställde till problem i takt med att webben utvecklades.
Han kallade webbversionen av de magiska kakorna enbart för cookies. Kakorna bestod av liten textfil som kunde komma ihåg vad du gjort på en webbplats. Lou Montulli sökte patent för sin teknologi Montulli ligger även bakom uppfinningar som blinkande text och animerade GIF-filer.
Genom kakorna kan man följa en enskild besökare antingen under en session eller, med hjälp av kakor som lagras, under en längre tid. Detta utnyttjas ofta för förbättrad statistik och ibland för att förbättra webbplatsens användbarhetmen kan användas också för att skapa en bild av enskilda besökares beteende.
Om kakorna skickas med innehåll som hämtas från en annan webbserver, till exempel reklam, kan innehavaren av den andra servern på samma sätt följa användaren. Genom att namnge bilderna olika på olika webbplatser kan innehavaren av denna andra server följa personer allteftersom de besöker olika webbplatser och till exempel lägga in reklam enligt vilken typ av användare personen klassificerats som.
På så sätt kan man registrera intressen och företag kan sälja informationen så att reklam på många sajter anpassas till personerna. Detta kan också kopplas till e-postadresser som används för inloggning, och därmed kopplas till identifierbara personer.
Det kan läcka ut till medier som kan redovisa kändisars surfvanor. Kakorna kan också innehålla information om enskilda preferenser, till exempel vad gäller språk och textstorlek. Ofta kan dessa preferenser väljas direkt i webbläsarens inställningar utan kakor, men många webbplatser väljer att förutsätta kakor istället för att stöda den i webbläsaren inbyggda funktionaliteten.
Mer avancerade val, specifika för en viss webbplats, kan däremot vara svåra att möjliggöra utan kakor. Inte minst blir e-handel problematisk utan kakor, eftersom det är viktigt att hålla reda på vem som beställer vad. Då direktivet implementerats blev det förbjudet att lagra information på användares datorer utan deras medgivande, som måste ges klar och tydlig information om ändamålet.