Abrahamitiska religioner används ofta inom religionsvetenskappluralistiskt orienterade religiösa riktningar och islam som en samlande beteckning för judendomkristendom och islamvilkas profeter och grundare MosesJesus och Muhammed enligt religionernas egna urkunder skulle vara ättlingar till patriarken Abraham.
Begreppet är därför ibland även använt om ytterligare ett antal religioner som på olika sätt vördar Abraham, till exempel samarisk religionmandeismmanikeismdrusisk religionyarsanismbahá'í och rastafari. Inom islam används även begreppet "bokens folk" för sådana religioner och Bokens folk blir inom islam ett uttryck för samhörighet mellan dessa världsreligionersom utgår från den mytiske patriarken Abrahameller Ibrahim [ 1 ] [ 2 ] som han kallas i Koranenvilken framställs som en ganska ensam monoteist i en värld av månggudsdyrkare.
Monoteism, paradis, helvete, djävul, den yttersta domen, belöning eller straff efter den fysiska kroppens död, är alla föreställningar som judarna "importerat" före Jesu födelse. Bibeln framställer skeendet som att patriarken Abraham, bördig från Mesopotamien"fick" Kanaans land landet väster om Jordansenare benämnt Palestina och Israel av Gud som därmed ingick ett förbund med Abraham och dennes alla ättlingar 1 Mos Ättlingarna Isak, Jakob och dennes tolv söner ska också ha levt i Kanaan som monoteister, men på grund av den som slav sålda sonen Josefs karriär i Egypten ska Jakob och de övriga elva sönerna ha fått faraos tillåtelse att bosätta Blandade frågor i Egypten efter några år av missväxt i Kanaan 1 Mos 45, Abrahams ättlingar, som brukar benämnas hebréerna, ska med tiden ha förslavats i Egypten, och med tiden övergick flertalet hebréer till polyteismen.
De befriades slutligen av Moses som predikade engudstro och lovade att föra dem tillbaka till Kanaans land som den ende Guden gett dem 2 Mos Men därefter skiljer sig historien om Hagar och Ismael i Koranen och Bibeln. I Bibelns Gamla Testamente förskjuter Abraham Hagar och Ismael, eftersom Abrahams första fru Sara ville att deras gemensamma son Isak skulle ärva ensam och inte tillsammans med halvbrodern Ismael.
Enligt Koranen däremot förskjuter inte Abraham sonen Ismael. Ismael betraktas som arabernas stamfader och enligt islamisk tradition var det Ismael som tillsammans med sin far Abraham byggde den heliga Kaba i Mecka. Efter Muhammed är Jesus, Abraham och Moses de stora profeterna för världens muslimer.
I Koranen 2: står: " Säg: Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för de andra profeterna av deras Herre; vi gör ingen skillnad mellan dem.
Ofta används ordet "abrahamitisk" i synkretistiskt ekumeniska sammanhang. De abrahamitiska religionerna har idag omkring 3,8 miljarder anhängare. Begreppet "abrahamitisk religion" härrör från ett begrepp av islamiskt ursprung, Millat Ibrahim[ 3 ] [ 13 ] även om muslimer anser att endast islam verkligen återspeglar den tro som Abraham bekände sig till.
Det hänvisar till de arabiska muslimernas traditionella hävdan att de skulle vara relaterade till Abraham genom hans son Ismaelvilket utvidgas till att även omfatta Muhammedoch som på så sätt gör Abraham till den gemensamma förfadern till alla de senare profeterna.
Kristna hänvisar till Abraham som "trons fader" se Romarbrevet 4. Det är i liberalteologiska kretsar numera en närmast allmän uppfattning att det är en och samma gudom som tillbes i de tre abrahamitiska religionerna och dessas olika inriktningar, liksom i bahá'í, zoroastrism och sikhism.
Tolkningen kan grundas på det gemensamma ursprunget i den fornsemitiska högguden El. Av ålder, och oavsett teologisk inställning, har man inom kristenheten sett ett särskilt samband mellan just den islamska tron, judendomen och kristendomen.
Detta yttrar sig bland annat i det faktum att en person som byter religion från islam till kristendom kallas konvertitmedan hedningen i samma situation kallas proselyt. Judendomen och islam dyrkar en enda, odelbar gud som är den förste och den siste och helt utan like.
Kristendomen instämmer i denna gudsuppfattning, men menar samtidigt att denne Gud framträdde i mänsklig gestalt genom Jesus.